61466.jpg

"Det är viktigt att unga engagerar sig i samhället på alla plan för att skapa en ännu bättre framtid"

06.12.2017 kl. 08:00
Finlands 100-åriga självständighet till ära har Kvinnoförbundet fått träffa Britha Antila, tidigare aktiv kvinnoförbundare och Lotta.

Bild: Seppo Rapo. Britha Antila i förgrunden.

 

Många kvinnor har på sitt håll under det 100-åriga Finlands historia dragit sitt strå till stacken för att bygga vårt land. Under krigsåren (vinterkriget och fortsättningskriget) var Lottornas insatser stora. Lottorna arbetade som sanitärer, telefonister, kontorister eller skötte kantiner och arbetade också inom sjukvården, t.ex. som sjuksköterskor på fältsjukhusen.

 

Lotta Svärd organisationen grundades redan år 1920 som en frivilligorganisation för kvinnors frivilliga arbete inom försvaret. Det grundades även en barnorganisation först kallad Smålottorna och sedermera Lottaflickorna som var öppen för alla som vara åtta år fyllda. 

 

Totalt var medlemsantalet i hela Lotta Svärd omkring 200 000 år 1944 när Lottarörelsen i Finland förbjöds som en del av fredsavtalet och organisationen upplöstes i november samma år. Sedan 25 år tillbaka finns ett Lotta traditionsförbund i Finland. 

 

Kvinnoförbundet har träffat en av Lottorna, Britha Antila. Det här är hennes berättelse och strå till det självständiga Finland. 

 

Jag träffade Britha i det gula huset i Sandviken i Vasa som varit hennes hem i 60 år. Hennes liv är mindre än ett decennium yngre än nationen och har genomgående präglats av ett starkt samhällsengagemang, främst inom kvinnoorganisationer.

 

För Britha var det en självklarhet att bli Lotta. Hennes mor hade varit Lotta och hon var Flicklotta innan hon blev en aktiv Lotta som frivillig på ett av krigssjukhusen i Vasa.

 

- Det kom från mamma, var Brithas snabba svar på frågan varför hon engagerade sig.

 

Engagemanget i Lottarörelsen fanns redan då de bodde på Bergö, där mamman var medlem i den lokala Lottaorganisationen. Brithas familj flyttade till Vasa från Bergö, där hennes pappa var grossist i fiskbranschen. Men för arbetets skull och för barnens möjlighet att gå i skolan valde familjen att flytta till Vasa då Brita var åtta år gammal.

 

Brithas tid som frivillig Lotta skedde under fortsättningskriget så snart hon hunnit fylla 18 år. Hon gick en kurs i sjukvård som arrangerades av Lottarörelsen, varefter hon började jobba på ett av de flera krigssjukhus som fanns i Vasa. Just det här sjukhuset var inhyst i en byggnad på Rådhusgatan. Efter en tid inom sjukvården där hon tog hand om sårade soldater flyttade hon över till köket och mattillredningen för patienterna. Även patienter i bättre skick kunde hjälpa till med dagsrutinerna under konvalescensen.

 

Hon minns tydligt hur viktigt det var att få råvaror från olika håll för att ha tillräckligt att tillreda mat av. Det kunde vara fråga om allt från potatis till bär och grönsaker och andra råvaror som samlades in och hämtades till sjukhuset.

 

- Varje dag flera gånger om dagen kokade man gröt i stora grytor. Där stod man och rörde i kornmjöl i flera timmar, minns Britha.

 

Själva krigsslutet har Britha vagare minnen av men hon minns det som igår då påbudet om att alla Lottauniformer måste förstöras kom. Då gömde hon istället bort sin uniform och sparade den tillsammans med Lotta Svärd-märkena.

 

- Idag hänger uniformen på museum! tillägger Britha.

 

Hennes mammas Lottadräkt kommer hon ihåg att hon tidigare hade sytt om till vanliga kläder att ha under skoltiden.

 

Brithas samhällsengagemang fortsatte inom Martharörelsen och på 1950-talet blev hon aktiv i Svenska Kvinnoförbundets lokalavdelning Vasa svenska kvinnoklubb. Hon har hunnit svinga ordförandeklubban i bägge förbundens lokalorganisationer.
Det har alltid varit naturligt för Britha att bidra till samhället genom frivilligarbete och engagemang inom olika organisationer.  Speciellt kvinnans ställning i samhället har engagerat henne. En livsstil som hon fick av sin mamma och som också förts vidare till hennes egna barn.

 

Idag är Britha fortfarande aktiv på flera håll, bl.a. sitter hon i delegationen för ett äldreboende i Vasa. Hon återvaldes för perioden 2017–2020 alldeles för någon dag sedan.

 

Självklart är Britha också en av förgrundspersonerna i Lotta traditionsföreningen i Vasa, som hon varit medlem i sedan den grundandes för 16 år sedan. Föreningen arrangerar träffar minst en gång i månaden och har också en kör. I höstas arrangerades en ceremoni med anledning av jubileumsåret Finland 100 då föreningen planterade en ek vid Edvinsstigen i stadsdelen Vapenbrödrabyn i Vasa. Ekplantan hade hämtats från Karelen och det var Brita Antila som tillsammans med Lotta traditionsföreningens ordförande Tuula Harjunpää utförde planteringen.

 

Vad vill då Britha ge som hälsning till dagens generationer som växer upp?

 

Vi tog en kaffekopp medan hon funderade och så kom den naturliga hälsningen:

 

- Det är viktigt att unga engagerar sig i samhället på alla plan för att skapa en ännu bättre framtid.

 

Då jag går ner för trapporna i det gula huset tänker jag att så vill jag också vara då jag är ett antal decennier äldre. Där bor hon i sitt vackra hem, rör sig rappt upp och ner för trapporna till sin lägenhet, skarp i huvudet och fortfarande samhällsengagerad. Ett rikt liv på så många plan.

 

Ett stort tack till Britha Antila som delade med sig av sin livshistoria, grattis Finland 100 år och tack till alla som bidragit till att vi idag får leva i ett fritt och självständigt land! 
 

Texten är skriven av Svenska Kvinnoförbundets generalsekreterare Agneta Udd-Saarela