Lantdagsreformen 1906 hade gett kvinnorna rösträtt (som de första i Europa!) och rätt att kandidera i lantdagsval. Allmän rösträtt i kommunalval fick kvinnorna i likhet med männen först 1917.
Redan inför lantdagsvalet 15–16 mars 1907 samlades kvinnor från partiets lokalavdelningar för att utse kvinnor som kunde kandidera. På mötet nominerades Helena Westermarck, Dagmar Neovius, Annie Furuhjelm och Hedvig Sohlberg. Dagmar Neovius från Åbo södra valkrets blev som första kvinna invald i den svenska lantdagsgruppen .
Den 19 maj 1907 hölls i Helsingfors ett möte vid vilket beslut fattades om grundandet av Svenska kvinnoförbundet. Mötet samlade ca 400 kvinnor från 50 orter runt om i landet.
Den 26 oktober 1907 höll organisationen sitt stiftande möte där stadgar och program antogs.
Svenska kvinnoförbundet ställde sig till en början utanför partiet, fastän flera av de mest aktiva kvinnorna inom förbundets ledning var aktiva också inom partiet. Även kvinnor som inte hörde till Svenska folkpartiet kunde ansluta sig till förbundet.
I protest mot beslutet att ställa sig utanför partiet bildade en grupp kvinnor organisationen Tolvan som verkade inom partiet. Namnet syftade på antalet medlemmar.
Svenska kvinnoförbundets första ordförande blev författarinnan Annie Furuhjelm.
Källa: Svenska centralarkivet
Citat ur Svenska Kvinnoförbundet 1907-82 av Inger Ehrström
Kvinnoförbundet grundas
När tanken på ett svenskt kvinnoförbund väcktes våren 1907 fanns det redan andra kvinnoorganistioner i Finland. Flera av de kvinnor som sedan blev ledande inom förbundet hade gjort sig bemärkta inom Kvinnosaksförbundet Unionen sedan dess tillkomst 1892.
Planerna gynnades även av den politiska utvecklingen som ledde till lantdagsreformen 1906. Vid Svenska folkpartiets konstituerande möte i maj 1906 var flera kvinnor bland de delegerade och ett rådplägninsmöte samma höst för kvinnor från partiets lokalavdelningar förrättade val av kvinnor som kunde föreslås till kandidater inom SFP i det stundande lantdagsvalet den 15-16 mars 1907.
Nominerade blev Helena Westermark, Dagmar Neovius, Annie Furuhjelm och Hedvig Sohlberg, i denna ordning. I provvalet inom SFP i Helsingfors tillföll de flesta rösterna Helena Westermark, men av de fyra uppställda blev bara en, Dagmar Neovius i Åbo södra valkrets, invald. Besvikelsen var stor på alla håll och man konstaterade att det krävdes mycket upplysningsarbete bland kvinnorna.
Det var alltså besvikelse som Annie Furuhjelm och Fanny Hult diskuterade “under den bleka månskäran” (som det sägs i gamla handlingar) och som ledde till det konkreta initiativet.
I ett “upprop till de svenska kvinnorna” i maj 1907 inbjöds “för saken intresserade medborgarinnor” till ett möte den 10 juni i Helsingfors. Uppropet var undertecknat av 36 kvinnor, bland dem många som sedan blev Kvinnoförbundets säkraste stöd.
Detta möte i juni samlade omkring 400 kvinnor från ett femtiotal orter. Annie Furuhjelms öppningsanförande har kallats Svenska Kvinnoförbundets stiftelseurkund. Vi citerar:
"Som en annan yttring av denna samlingstanke (bildandet av Svenska Folkpartiet) ter sig för mig bildandet av ett hela landet omfattande svenskt kvinnoförbund - ja, men som något ännu större, för mig personligen, ty i mina bästa stunder har jag tänkt högt om kvinnan och hoppats mycket av den obrukade kraft, all den förmåga till hängivenhet som finnes nedlagd hos henne. Och vad nu särskilt ett minoritetsparti sådant som vårt beträffar, så veta vi att om vi skola kunna bestå i den ojämna kampen, så kommer utslaget att fällas av hemmen och i sista hand av mödrarna. Vi om någon behöva räkna målmedvetna kvinnor inom våra led, kvinnor som förstå vad en amerikansk författarinna nyligen yttrade, att inte hemmen numera utgöra hela vår värld, utan att också hela världen skall bli vårt hem. Också vi kvinnor måste lära oss att stå på egna ben, se med egna ögon och tänka egna tankar för att i den politiska kampen inlägga vår egenart, ty göra vi inte detta, kunna vi lika gärna hålla oss borta från politiken.
Men för att rätt förstå våra nya plikter måste vi sättas i tillfälle att närmare dryfta tidens stora frågor, och det kunna vi bäst göra genom att sammansluta oss till ett förbund."
Och detta skedde vid ett nytt möte av de delegerade den 26 oktober 1907. Svenska Kvinnoförbundet hade skapats. (Under en kort period hette det ‘Finlands Svenska Kvinnoförbund’) Annie Furuhjelm blev Kvinnoförbundets första ordförande och skänkte det alla sina krafter i 30 års tid, under vilka hon naturligt nog gav det sin prägel.
Svenska Kvinnoförbundets ordföranden:
Furuhjelm, Anni 1907-1937
Krogius, Lily (t.f.) 1919
Lundström, Anna (t.f.) 1921
Bonsdorff-Edgren von, Margit 1937-1938
Östenson, Ebba 1938-1948
Olin, Agneta 1948-1962
Ehrström, Inger 1962-1971
Sigfrids, Elly 1971-1973
Gyllenberg, Ulla 1973-1983
Pietikäinen, Margareta 1983-1988
Meinander, Kerstin 1988-1993
Sirén-Aura, Monica 1993-1999
Karlsson-Finne, Anna Lena 1999-2007
Eklund, Sara 2007-2010
Sundqvist, Carola 2010-
Annie Furuhjelm - förbundets första ordförande 1907-1937
Lilly Krogius, förbundets första vice ordförande
Anna Lundström, Helsingforsfilialens första ordförande
Margit von Bonsdorff-Edgren, ordförande 1937 - 1939